Kort om OCHI (OXI)-dagen (NEJ-dagen) i Grekland

Hur många kick-offs och seminarier har man inte varit på och lyssnat på HR-folk eller psykologer som sagt att vi människor mår bättre av att kunna säga NEJ lite oftare!? Och vad passar då inte bättre än att få uppleva sin första NEJ-dag!

OCHI (OXI)-dagen i Grekland

Den 28 oktober firar man OCHI-dagen (NEJ-dagen) i Grekland. Dagen är en helgdag men ingen nationaldag som man kan tro. För Elias och mig var det vår första OXI-dag i Grekland. Vi åkte en tidig förmiddag till det närliggande Kardamyli (Mani, Peloponnesos) för att vara en del av festligheterna. Bilder i bloggposten kommer från just denna dagen.

Jag har sällan i Sverige varit vittne till en sådan stolthets- och glädjefest! Prästen, borgmästaren, skolparaden, orkestern som marscher och spelar samt de dansande ungdomarna: alla verkade vara enade kring deras kärlek och stolthet till egna landet.  Jag trängde mig förbi med min Nikon och ursäktade om jag var i vägen för en eller annan äldre dam som beskådade dansuppvisningarna.

”Alla” verkade vara där: från småbarnsföräldrar till grekiska yaya, och grekiska flaggor hölls av de som inte ens kan gå och av de som inte längre kan gå. De marscherande ungdomarna var raka i ryggen och på ett tydligt sätt närvarande i stunden.

För mig är den 28 oktober en superspeciell dag: dagen när den äldsta sonen föddes i Warszawa. Då hade jag inte någon tanke på att det kommer bli en sådan viktig dag i det nya landet! Jag fick också förfrågningar angående betydelsen av OCHI-dagen. Hemma hos oss är det jag som står för det visuella och Elias för det faktabaserade så jag har bett Elias att förklara närmare vad OCHI-dagen står för.

Elias om OCHI dagen

Det var tidigt på morgonen den 28 oktober 1940 som Italien gav Grekland ett ultimatum liknande det som Sovjetunionen gav Finland ett år tidigare.

Ultimatumet gick ut på att Grekland skulle tillåta Italien att ockupera vissa ospecificerade ”strategiska områden” i landet. Ett nej från Grekland ansågs vara en krigsförklaring.

Det påstås att Metaxas svarade med ett lakoniskt óχι (óchi) som betyder nej, men i verkligheten ska han ha sagt ”Alors, c’est la guerre!” (ungefär ”så då är det krig”).

Ganska omgående efter detta gick italienska trupper in i Grekland från Albanien och var därmed indraget i det andra världskriget. I och med detta ville Storbritannien hjälpa Grekland med trupper,
men Metaxas vägrade, då han visste att detta skulle innebära att Tyskland skulle blanda sig i. När han dog bara några månader senare, accepterade Papagos britternas erbjudande, och mycket riktigt invaderades Grekland av tyska grupper.

Dagen började firas av motståndsrörelsen redan 1942, men först efter andra världskriget började man fira dagen som en helgdag i hela Grekland.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.